Nästan varje forskningspeptid levereras som ett torrt pulver i en glasvial. Pulvret är lyofiliserat, det vill säga frystorkat. Skälet är enkelt: en peptid bryts ned i vatten, men knappt alls i torrt tillstånd.
Vad som går fel i lösning
Vatten gör ett antal nedbrytningsreaktioner möjliga:
- Hydrolys. Bindningen mellan två aminosyror bryts och kedjan faller isär.
- Oxidation. Framför allt metionin, cystein och tryptofan reagerar med syre.
- Deamidering. Asparagin och glutamin förlorar en amidgrupp, vilket ändrar peptidens laddning.
- Aggregering. Kedjor klumpar ihop sig och fälls ut.
Hur snabbt detta sker beror på sekvensen, pH-värdet och temperaturen. I ett torrt pulver avstannar dessa reaktioner nästan helt.
Frystorkning i tre steg
- Frysning. Peptidlösningen fryses. Vattnet blir till is.
- Primär torkning. Under vakuum övergår isen direkt till ånga utan att först smälta. Detta kallas sublimering.
- Sekundär torkning. Temperaturen höjs något för att avlägsna det sista bundna vattnet.
Eftersom materialet aldrig är flytande och varmt samtidigt förblir peptidens struktur intakt. Kvar blir en lätt, porös frystorkad kaka eller ett tunt lager i botten av vialen.
Hur pulvret ser ut
Några milligram peptid är mycket lite material. Vialen kan se nästan tom ut, eller så kan pulvret ligga som en tunn hinna mot glaset. Kakan kan också lossna eller smulas sönder under transporten. Inget av detta säger något om kvaliteten. Mängden och renheten anges i analyscertifikatet.
Förvaring
Lyofiliserat material har tre fiender: fukt, värme och ljus.
- Förvara vialen stängd, svalt och mörkt. Följ förvaringstemperaturen på etiketten.
- Låt en kall vial nå rumstemperatur innan du öppnar den. Annars kondenserar fukt från luften på pulvret.
- Undvik upprepad uppvärmning och nedkylning.
Pulvret drar till sig vatten. Ju kortare tid en vial står öppen, desto bättre.
Och sedan?
När en peptid väl har lösts upp gäller de nedbrytningsreaktioner som beskrivs ovan igen. Hur länge en lösning förblir användbar beror på substansen och lösningsmedlet. Anteckna i din labbjournal när en lösning bereddes och hur den förvarades, så att mätningar kan spåras i efterhand.
Fler termer från denna artikel finns i ordlistan.
För en fördjupning om förvaring, nedbrytningsvägarna per aminosyra och mottagandet av en försändelse, se Förvara peptider i laboratoriet.
Den här artikeln innehåller bakgrundsinformation om laboratorieforskning. Den är varken medicinsk rådgivning eller bruksanvisning. Alla produkter är endast avsedda för forskningsändamål.